Genom tiderna har många stora frågor behandlats inom filosofin. I ärlighetens namn är det få av dem som fått ett slutgiltigt svar men vi har i vilket fall det näst bästa – ett antal spännande teorier! En av de frågor som människan har ställt sig i alla tider är vadmeningen med livet är.
Här tittar vi på några av de vanligaste svaren som kan ges på frågan. Dessa är långt ifrån heltäckande utan är exempel på hur man kan resonera. Det intressantaste är hur du resonerar!
Kanske är meningen med livet för var och en att uppnå sin personliga potential? Detta är en tanke som (medvetet eller omedvetet) format många människors liv och är sannolikt vad som driver våra främsta idrottsmän, musiker, konstnärer med flera. Enligt teorin så är meningen med livet subjektivt och exempel på sådana livsåskådningar är humanismen och existentialismen.
Existentialister som Jean-Paul Sartre har byggt hela sin filosofi på denna utgångspunkt. Han menar att människan måste skapa sig en egen mening eftersom det inte finns något syfte med människans existens.
En teori besläktad med den föregående handlar om att meningen med livet skulle vara att utveckla den mänskliga arten. Här lyfter man meningen från den enskilda individen och menar att vi tillsammans strävar efter ett större mål, att uppnå den mänskliga artens potential. En filosofi som delvis företrädde denna inriktning var Friedrich Nietzsche med sin idé om övermänniskan.
En teori som påminner om den föregående skulle kunna vara att livet handlar om att reproducera sig och föra sina gener och sin art vidare. Detta påminner om Charles Darwins evolutionsteori, även om den senare inte är en livsåskådningsteori utan enbart en beskrivning på hur livet fungerar. Darwin hävdade med bestämdhet att det inte fanns något syfte med livet. Det var bara så det råkat slumpa sig.
Ibland hävdas att alla teorier som hänvisar till en subjektiv mening med livet har en sak gemensamt – att vi mår bra när vi når våra mål. Istället för att då formulera flera olika teorier, som att meningen med livet är kärlek eller att få sina önskningar uppfyllda, så är kanske meningen med livet helt enkelt att uppnå lycka. Teorin kallas hedonism och har sina rötter i antikens Grekland och filosofen Epikuros med en modernare variant i utilitarismen och principen största möjliga lycka åt största möjliga antal.
Hedonism (och varianter därav) är relativt vanligt som livsåskådning i dagens samhälle, men det finns invändningar. En sådan är Robert Nozicks tankeexperiment ”upplevelsemaskinen”. Han tänker sig en stor maskin man kan koppla upp sig mot, en maskin som matar hjärnan med upplevelser och lycka, allt medan din kropp ligger still. En hedonist borde då rimligtvis tycka att ett liv kopplat till en sådan maskin vore det perfekta livet då det bara är upplevelsen av lycka som är viktig. Men detta strider mot de flestas intuition om ett gott liv; vi vill exempelvis inte bara uppleva kärlek, vi vill älska och bli älskade på riktigt.
Ett svar på meningen med livet är att leva i enlighet med Guds vilja. Detta religiösa svar är förenligt med alla de stora religionerna och har haft en enorm betydelse för vår historia. Än idag stiftas på många ställen i världen lagar baserade på religiösa övertygelser. Åskådningen baserar sig på att någon form av gud sitter inne med den objektiva sanningen. Livet går sedan ut på att förstå denna sanning och i möjlig mån följa den. Till sin hjälp har man heliga skrifter som Bibeln, Koranen eller Toran. Ofta är denna livssyn förknippad med tron på ett efterliv, antingen i himmelen, helvetet eller om igen på jorden.
Många attraheras av religioners uppmaning om att leva ett moraliskt gott liv, men har svårt att acceptera tanken på en gud. Då kan meningen med livet kanske vara att leva moraliskt rätt – att vara en god människa. Till sin hjälp har man ett antal teorier om vad rätt är, till exempel sinnelagsetik, konsekvensetik och regeletik.
Ett pessimistiskt svar på meningen med livet skulle kunna vara att det huvudsakligen består av lidande och misär. En företrädare för denna åsikt var Arthur Schopenhauer som menade att livet definieras av just lidande. Livet är dåligt eftersom det är det slutgiltiga beviset på att våra liv är helt meningslösa. Endast vetskapen att vi en dag ska dö får oss att stå ut med livet. På samma sätt står vi ut med tanken att vi ska dö eftersom livet ändå är en plåga.
Ibland stöter man på personer som inte bara menar att livet är meningslöst men som också tar avstånd från själva frågeställningen. Denna åsikt kallas för nihilism efter det latinska ordet ”nihil” som betyder ”ingenting” och dess främste företrädare är Friedrich Nietzschemed sin teori om att Gud är död. Utan Gud saknar allt betydelse och de svar och den sanning som fanns när Gud ”levde” är nu borta. Det finns inte några moraliska värden eller någon mening med livet, varför allt blir meningslöst.Det finns ett mått av nihilism i alla teorier som avfärdar en objektiv mening med livet, det vill säga merparten av de teorier vi tagit upp här.
Vissa personer irriterar sig av olika anledningar på frågan om meningen med livet och menar att det är ingenting vi människor borde fundera över. Istället för att ta ställning i frågan, ignorerar man den. En sådan person var den kända psykologen Sigmund Freud som menade att alla funderingar kring detta var onödiga och endast ett tecken på människans vilja att höja sig över naturen. Han gick till och med så långt att han ansåg att funderingar kring meningen med livet var ett tecken på ett sjukt sinne.
Denna sida drivs helt ideellt utan vinstintresse i syfte att sprida kunskap kring ämnet filosofi.
© Joakim Holmberg 2016