Skip to content

7.1 Den fria viljans problem

Vi har alla en upplevelse av att vi är fria i vårt agerande. Vi väljer vad vi säger, vi väljer vad vi gör. Vi kan välja att agera på våra impulser eller välja att inte leva ut dem.

Trots detta frågar sig många filosofer, och har gjort så under långt tid, om vi verkligen är så fria som vi upplever oss vara. Många menar till och med att vår upplevelse av inflytande över vårt agerande är en mental efterkonstruktion av ett handlande som var oundvikligt eller rent av förbestämt. De menar därmed att du inte kunnat göra något annat i denna stund än att läsa just denna text.

Vi kommer här att titta närmare på problemet med den fria viljan.

Vari ligger problemet?

Den fria viljan kan definieras som möjligheten att man hade kunnat handla annorlunda. Problemet tar sin utgångspunkt i att vi lever i en determinerad värld, det vill säga en värld där naturen är orsaksbestämd. Ett äpple faller inte till marken därför att det bestämt sig för att lämna grenen, utan på grund av en komplex mängd av orsak-verkan. Några av de variabler som påverkar när äpplet faller är; äpplets storlek och massa, trädets storlek och ålder, grenens tjocklek, eventuella genetiska defekter, höjd över marken, temperatur, nederbörd, vindar, tid på året, yttre påverkan i form av djur etc.

Vad som slutligen får ett äpple att falla vid en exakt tidpunkt är alltför komplext för en människa att räkna ut – vi kan omöjligen känna till alla variabler. Trots detta är de flesta överens om att om vi kände till alla förutsättningar så skulle vi kunna räkna ut exakt när äpplet skulle falla. Äpplets öde är därmed determinerat.

Ibland används i dessa diskussioner termen ”förbestämt”, ofta tänkt som synonymt med determinerat. Man kanske säger att det därför är förbestämt när äpplet kommer att falla. Det finns dock en poäng i att inte använda denna term då ”förbestämt” antyder att någon (ofta tolkat som Gud) på förhand har bestämt när så ska ske. Detta är i regel inte vad vi menar, även om det givetvis finns teorier om att alla händelser utspelar sig efter Guds förbestämda plan.

Naturen är alltså determinerad, den går teoretiskt att förutsäga om man kan alla parametrar. Detta gäller även till exempel fysikaliska eller ekonomiska system. Har man kunskap om en projektils utgångshastighet, utgångsriktning, form, vindens styrka, luftfuktighet, höjd över havet osv kan man avgöra exakt var den kommer att landa.

Varför skulle då människan skilja sig från de grundläggande förutsättningar som verkar gälla för allt annat i universum? Skulle vi och vår hjärna inte lyda under samma orsak-verkan som allt annat, vi är ju trots allt uppbyggda av samma materia?

Varje gång du tar ett beslut om något, så fattar du detta beslut utifrån tidigare erfarenheter och de aktuella förutsättningarna. Tänk dig nu en hypotetisk varelse (i filosofi ofta benämnd Laplaces demon) som har kännedom om varje partikel och varje händelse i universum och har förmåga att analysera allt detta. Borde då inte denna varelse, med hundra procent inblick i hur din hjärna ser ut och fungerar, kunna räkna ut vilket beslut du kommer att fatta i nästa stund?

En jämförelse mellan människan och datorn

Problematiken med den fria viljan åskådliggörs då man gör jämförelsen mellan en mänsklig hjärna och en dator. Godtar man påståendet att en människa i grund och botten är att betrakta som en avancerad biologisk maskin (det vill säga att det inte finns någon ”magisk ingrediens”, t ex en själ) kan man ställa sig frågan om en dator någonsin kommer att kunna ta helt egna fria och självständiga beslut? Många svarar spontant nej på den frågan med hänvisning till att en dator alltid följer de regler som vi har satt upp för dess tänkande, att en dator trots sin enorma kapacitet alltid är och förblir en glorifierad miniräknare. Datorn kan ge oss till synes intelligenta och självständiga svar men bakom detta ligger ett strikt följande av rutiner skapade av ett program eller en programmerare. Den hade aldrig kunna ge oss ett annat svar under exakt samma omständigheter.

Visst finns det stora skillnader mellan en människa och en dator, däribland att vi är gjorda av kött och blod medan datorn är en maskin. Men är det verkligen en relevant skillnad? Är det inte hjärnans funktion, vad den åstadkommer eller leder till som är det intressanta? Det finns i dagsläget inte mycket som tyder på att vi i framtiden inte skulle kunna få motsvarande funktionalitet utifrån annat material. Ingen skulle till exempel hävda att matematiken inte var lika sann bara för att svaret kom från en dator, en miniräknare eller en kulram och inte från en mänsklig hjärna.

Att en dator är konstruerad av människor är heller inget motargument. Säg den människa som inte är det. Att datorns ”tänkande” baseras på rutiner och algoritmer är givetvis sant, men det diskvalificerar inte datorn. Datorer kan redan idag lära sig saker på egen hand och gå utöver det som från början lärdes dem. Dessutom är den mänskliga hjärnan full med motsvarande ”rutiner och algoritmer”, strukturerade som ett neuralt nätverk i vår hjärna. Det är därför vi kan lära oss saker och börja tänka.

Ett exempel på en ”tänkande” dator kapabel att ta egna beslut är IBMs Watson, en artificiell intelligens som tolkar naturligt språk. År 2011 vann Watson i en spektakulär frågetävling den amerikanska versionen av Jeopardy! mot de mänskliga finalisterna. Watson är ingen vanlig dator utan består av 90 hopkopplade servrar. Ingen hävdar att Watson har någon fri vilja, men prestationen illustrerar väl den tekniska utvecklingen.

Så menar man att en dator aldrig kommer kunna åtnjuta äkta fri vilja har man en utmaning i att förklara hur människan kan det.

Vad säger forskningen?

I en undersökning från Max Planck-institutet i Leipzig och Bernstein Center for Computational Neuroscience i Berlin från 2008 undersöktes 14 friska försökspersoner med hjälp av en hjärn-scanner. Slumpmässiga bokstäver visades på en skärm, en ny bokstav varje halvsekund. Personerna fick trycka på en knapp närhelst de kände för det under försökets gång. Försökspersonerna fick därefter ange vilken bokstav som hade visats i det ögonblick som de bestämde sig för att trycka. På så vis visste forskarna när försökspersonerna ansåg sig fattat beslutet. I genomsnitt tog det en sekund mellan medveten tanke och handling.

Det intressanta är att ett område i försökspersonernas beslutsområde i hjärnan började arbeta sju sekunder innan den medvetna tanken, allt enligt hjärn-scannern. Den omedvetna beslutsprocessen påbörjas alltså först, därefter blir vårt medvetande ”informerat” om beslutet. Först i denna stund tror vi oss ta beslutet.

Detta gäller givetvis inte situationer som kräver ett snabbt agerande från vår sida, exempelvis när vi kör bil eller står inför en livshotande situation. Kanske, däremot, när vi byter kanal på tv:n eller väljer vilken bok vi ska läsa.

Uppgiften om att hjärnan fattar beslut innan vi vet om det är inte ny. Den bygger på forskning från 1980-talet med neurofysiologen Benjamin Libet i spetsen. Även då gällde det för försökspersoner att trycka på en knapp och Libet upptäckte då som nu att förändringar i hjärnaktiviteten uppstod strax innan vi anser oss göra ett fritt val.

Även om detta inte nödvändigtvis är samma sak som att försökspersonernas beslut om när de skulle trycka på knappen var determinerat, så är det ett hårt slag mot den fria viljan. Om din hjärna på egen hand och helt utan din medvetna inblandning tar ett beslut så kan detta knappast räknas som ditt fria val.

Tilläggas ska att försökspersonerna i samtliga fall ansåg sig vara helt fria att trycka på knappen när de så önskade. De upplevde sig alla ha tagit beslutet i (nästan) samma stund som de utförde handlingen.

Konsekvenserna av en determinerad värld

Man kan ställa sig frågan vad det spelar för roll om vi faktiskt har en fri vilja eller ej. Så längre vi har upplevelsen av en fri vilja så flyter allt på som vanligt i vilket fall. Detta är i och för sig helt sant, men om det inte finns någon fri vilja så skulle detta få oerhörda konsekvenser för bland annat moralen, för rätt och fel.

Etik och moral handlar om att välja rätt eller fel. Handlingar som bryter mot vår etik varierar från olämpligt (till exempel att ladda ner en upphovsrättsskyddad fil) till grovt kriminellt (mord och våldtäkt). Förbrytare får sedan sitt straff baserat på hur mycket de bröt mot våra lagar och förordningar, som i sin tur är baserade på vår uppfattning av etik och moral (rätt och fel).

Men om våra handlingar är determinerade betyder det att en brottsling aldrig hade kunnat agera annorlunda. Personen hade lika mycket påverkan på sin handling som äpplet som faller från trädet. Hur kan man då motivera att personen ska straffas?

Men vi kan också vända på resonemanget och hävda att det är oproblematiskt att straffa brottslingar, även om de inte själva kunnat påverka att brottet begicks. Vi kan nämligen med lätthet peka på att straffet på samma sätt som brottet är determinerat. Vi hade alltså aldrig kunnat välja att inte straffa dem.

Ett problem med determinismen är att man lätt hamnar i en ”du hade inte kunnat agera annorlunda, jag hade inte kunnat agera annorlunda”-diskussion. Det är lätt att hänvisa till att vad som än sägs så är det determinerat och ingenting annat hade någonsin kunnat sägas eller tänkas.

Till den fria viljans försvar

Ett svar på vad som möjliggör vårt ”undantag” från den i övrigt determinerade världen är att Gud gett oss fri vilja. På detta sätt tycker sig kristendomen effektivt ha löst problemet, men alla håller inte med. Vad händer om man är ateist, om man inte tror på Gud?

Fram till relativt nyligen så var detta ett besvärande problem för såväl filosofin som naturvetenskapen. Man hade lyckats förklara hur vår värld fungerar så till den milda grad att den fria viljan tycktes omöjlig att inkludera.

Sedan upptäckte vi kvantfysiken, något som ger oss en teoretisk möjlighet att ”bryta mot” naturlagarna. Kanske är det så att kvantfysikens sant slumpmässiga och icke-determinerade värld möjliggör människans fria beslut? Hur detta skulle fungera vet vi inte, men det är en inte helt orimlig förhoppning.

Om inte annat så ställer kvantfysiken till besvär för den tidigare omnämnda Laplaces demon, alltså den hypotetiska varelse som med inblick i allt skulle kunna förutsäga dina handlingar. Heisenbergs osäkerhetsprincip visar att det inte går att med exakthet känna till både en partikels position och dess rörelse. Det är alltså inte som man lätt skulle kunna tro att varje partikel har ett bestämt läge och en bestämd rörelse vid varje given tidpunkt.

Avslutningsvis kan tilläggas att det finns olika nivåer av determinism. Inte alla determinister menar att vi inte har några fria val över huvud taget, utan pekar snarare på att valen kanske inte är så många som vi upplever dem vara.

I vilket fall så är frågan om huruvida vi har en fri vilja intressant att fundera på.