Skip to content
Michel Foucault

4.2 Michel Foucault (1926-1984)


Min roll är att visa att människorna är friare än de känner sig.

Michel Foucault

FoucaultDen franske filosofen och historikern Michel Foucault var utan tvekan en av 1900-talets mest originella tänkare. I likhet med existentialisterna före honom, ansåg han att filosofins främsta uppgift var att genomskåda samhället och bidra till den mänskliga friheten och kom därför att kritisera det moderna kapitalistiska samhället, polisen, domstolar, fängelser, läkare och psykiatriker.

Under hela sitt liv kommer han sedan studera sociala avvikelser, i typisk postmodernistisk anda. Hans mål var att förstå maktens strukturer och förändra samhället i riktning mot en kommunistisk-anarkistisk utopi. Han kom att bli enormt populär i franska intellektuella kretsar och beundrades av exempelvis Jean-Paul Sartre.

Hans bakgrund var priviligerad, något han var mycket ovillig att tala om. Hans föräldrar var omåttligt rika och kom bägge från en lång rad framgångsrika kirurger. Hans far, dr Paul Foucault, kom med tiden att representera allt som sonen hatade med det konservativa Frankrike. Han fick en traditionell överklassutbildning – började skolan som treåring, tvingades till kyrkan på söndagar och hans föräldrar hoppades att han skulle bli läkare. Men själv kände han sig aldrig bekväm med det livet. Han blev deprimerad, skar sig och dekorerade sovrummet med bilder av tortyr.

Vid 22 års ålder försökte han begå självmord och tvingades av sin far, mot sin vilja, att träffa en psykiatriker. Denne kom fram till att Foucaults problematik grundade sig i förtryckt homosexualitet och ett stort intresse för extrem BDSM/sadomasochism – bägge stora sociala tabun i Frankrike. Detta gjorde att Foucault vågade frigöra sig från samhällets normer, blev kär i en knarklangare och började umgås med transvestiter i samhällets utkant.

Under ett par år i tjugoårsåldern kom han att bo och jobba i Uppsala, då han upplevde Sverige som mer sexuellt frigjort. Förutom att göra sig känd för sin stora alkoholkonsumtion och vårdslösa bilkörning, började han nu också klättra på den akademiska stegen. Men det stora genombrottet kom när han 27 år gammal var på semester med sin pojkvän i Italien. Där hittade han Nietzsches bok ”Otidsenliga betraktelser” och essän “Om bruk och missbruk av historia”. I den hävdar Nietzsche att akademiker har förgiftat vår känsla av hur historien ska läsas och förstås. De vill att historia ska läsas för att lära sig om det förflutna, något Nietzsche kraftigt motsatte sig. Enligt honom är enda anledningen att studera historien att finna idéer, koncept och exempel som kan användas i vår egen tid. Det finns ingen anledning till att lära om det förflutna för dess egen skull.

Denna skrift befriade Foucault intellektuellt. Han ändrade omedelbart inriktningen på sin forskning och bestämde sig för att bli en ny typ av ”filosofisk historiker” – någon som kunde se tillbaka i det förflutna för att hjälpa oss att sortera ut frågor om vår egen tid.

Åtta år senare var han redo att publicera sin första stora bok – ”Vansinnets historia” (1961). Här ifrågasatte han uppfattningen att vi idag behandlar psykiskt sjuka människor på ett bättre och humanare sätt än tidigare under historien. Idag vårdar vi dem på sjukhus, vi ger dem tunga mediciner och diagnoser av personer med tjusiga titlar. Enligt Foucault var renässansen en betydligt bättre tid för ”den vansinnige” än dagens samhälle. Då ansågs ”den vansinnige” inte vara galen, bara annorlunda. De ansågs därtill besitta en form av vishet, respekterades och fick vandra fritt i samhället.

Enligt Foucault är begrepp som ”vansinnig” och ”mentalt sjuk” inte på riktigt, de är enbart sociala konstruktioner. Hans mål var att identifiera varför man under olika tidsepoker definierar normalitet på olika sätt. Under 1600-talet förändrades attityden och begrepp som galen och onormal introducerades i språket. Detta då man fick ett ökat behov av att skilja på folk i samhället och mellan förnuft och oförnuft. Innan begreppet formulerades fanns inte vansinne som egenhet, alla var ”normala”. Kategoriseringar och definitioner av världen har alltid två ansikten, menar Foucault. De gör anspråk på sanningen, men de utövar också makt. Han delar därmed Nietzsches åsikt om att det västerländska förnuftet huvudsakligen är en fråga om makt. Det är inte sanningen som ger makt, såsom exempelvis Platon hävdade, utan makten som skapar sanningen. Ju mer makt en person har, desto större är möjlighet att påverka diskursen. Diskurs är ett samlingsnamn för perspektiv, förhållningssätt och frågeställningar inom ett område. Alltså det regelverk vi konstruerat för vad vi anser vara sanningen.


Det finns ingen kunskap oberoende av maktförhållanden, på samma sätt som det inte finns någon makt utan kunskap.

Michel Foucault

I sin nästa bok, ”Klinikens födelse” (1963), vidgar han resonemanget och angriper sjukvården i stort. Vi må ha bättre läkemedel och behandlingar idag, men Foucault såg den moderna läkare som en ond varelse som avhumaniserade patienten och såg henne som en uppsättning organ, inte en hel person.


Kroppens historia har försummats i ett viktigt avseende. Vi känner till hur människokroppar har angripits av baciller, men inte hur maktförhållanden har reglerat dem.

Michel Foucault

I ”Övervakning och straff” (1975) framför Foucault sin sedvanliga kritik, denna gång gällande statliga straff. Här argumenterar han mot att det moderna fängelsesystemet skulle vara mer humant än medeltidens offentliga avrättningar. Förr i tiden, menade Foucault, kunde straffången få sympati och beundran, och bödeln – snarare än fången – sågs som osympatisk. Det var heller inte ovanligt med upplopp och protester till stöd för dömda brottslingar. Idag sker all bestraffning i det dolda. Makten ser vänlig ut, men är det inte. Tidigare var systemet ärligare vilket uppmuntrade ett ifrågasättande av statsmakten. Därför är det moderna straffsystemet barbariskt och primitivt, i Foucaults ögon.


Makt är inget som innehas – det är något som utövas.

Michel Foucault

WhipI ”Sexualitetens historia” (1976-1984) angriper han åsikten att vi idag skulle vara mer sexuellt toleranta och frigjorda än förr. Allt sedan 1700-talet har vi, enligt Foucault, intellektualiserat sexualiteten. Vi lever i en tid av ”scientia sexualis”, sexualitet som vetenskap, där vi överlämnat den till forskare och vetenskapsmän. Detta i kontrast till de gamla romerska, kinesiska och japanska kulturerna och vad han benämnde ”ars erotica”, erotisk konst, och dess fokus på sexuell njutning, spontanitet och fantasi.

Det moderna samhället är, enligt Foucault, besatt av att definiera sexualitet för att därigenom kontrollera den. Under antiken fanns det exempelvis inte något sådant som homosexualitet, utan endast homosexuella praktiker. Genom att peka ut homosexualitet etablerar man också heterosexualitet som norm.

Foucault dog 58 år gammal till följd av en aids-smitta han ådragit sig på en sadomasochistisk gaybar i San Fransisco. Inspirerad av Immanuel Kant övergav han den klassiska filosofifrågan ”varför är världen som den är?” till förmån för frågeställningen ”varför upplever vi världen som vi gör?”. Hans bestående bidrag är hur vi ser på historien. Han uppmanar oss att ifrågasätta vår samhällssyn och få upp ögonen för att utveckling inte nödvändigtvis leder till förbättring. Vi ska inte vara nostalgiska, men väl plocka upp lärdomar från förr som vi kan ha nytta av idag.

”Vanliga” historiker tenderar att avsky Foucaults historiesyn. De är snabba på att peka ut detaljer han missuppfattat, eller något dokument han har misstolkat. Men då har man också missförstått Foucault – han brydde sig inte om historisk exakthet. Historia var för honom bara ett förråd av idéer. Och dessa skulle plundras snarare än att bevaras och hållas orörda.

Hans tankar har påverkat ett flertal ämnen inom humaniora, särskilt filosofi, idéhistoria, psykologi och sociologi – och han är idag en av de mest citerade författarna inom humanistiska vetenskapliga tidskrifter. Av särskild vikt är hans teorier om homosexualitet, där han ansåg att genus var en historisk konstruktion, och sadomasochism som han ansåg vara förkroppsligad anarki. Han var en samhällsdebattör som kritiserade samhället på djupet, i synnerhet samhällets maktförhållande till fenomen som kan anses vara avvikande.


Makt existerar inte annat än när den utövas, och kan inte ses som den härskande klassens privilegium, utan som en effekt av den strategiska position denna klass intar.

Michel Foucault

Samhällets maktordning fungerar som ett nätverk där individer både utövar och underordnas den. Det går inte att ställa sig utanför makten, den är alltid där. Maktrelationer finns överallt; inom politiken, yrkeslivet, vänskapen, familjen, sexualiteten. Men där det finns makt finns det möjlighet till motstånd. Detta motstånd måste kommer underifrån och vara minst lika flexibelt, uppfinningsrikt och organiserat som makten för att förändring av maktens strukturer ska vara möjlig.

Foucault
Bildgalleri: 4.2 Michel Foucault
Fundera vidare…
  1. Försök hitta några exempel på ting som ”var bättre förr” respektive ”bättre nu”.
  2. Foucault (likt Nietzsche före honom) hävdar att akademiker har förgiftat vår känsla av hur historien ska läsas och förstås. Hur kan man se/läsa historia på olika sätt? Ge exempel.
  3. Foucault menar det är makten som skapar sanningen. Kan du hitta något exempel på detta?
  4. Har Foucault rätt när han hävdar att vi är mer sexuellt hämmade idag än förr?
4.2 Instuderingsfrågor

Michel Foucault

Interaktiva instuderingsfrågor

1 / 5

Foucault såg sig som en...

2 / 5

Foucaults historiesyn inspirerades av...

3 / 5

Vilket av nedanstående beskriver bäst begreppet "diskurs"?

4 / 5

Enligt Foucault är begrepp som "vansinnig"...

5 / 5

Det västerländska förnuftet är huvudsakligen en fråga om...

Your score is

The average score is 78%

0%