Platon är en av historiens viktigaste tänkare och med honom formades filosofin såsom vi känner den idag. Det har till och med påståtts att filosofins fortsatta historia enbart är fotnoter till Platons tankar. Han härstammade från Atens aristokrati och familjens förmögenhet möjliggjorde att han kunde ägna sitt liv åt filosofi och sökande efter kunskap. Namnet Platon sägs vara ett smeknamn han fick i sin ungdom då han ägnade sig åt brottning – ett namn han valde att behålla istället för födelsenamnet Aristokles.
Han ska ha varit i 20-årsåldern när han upptogs i kretsen kring Sokrates. Under sju års tid studerade han dennes läror och vid tidpunkten då Sokrates avrättades var Platon den främste av lärjungarna. Han var också den som skulle föra vidare och utveckla filosofin.
Med Pythagoras som förebild bestämde han sig efter Sokrates död för att starta en egen filosofiskola. Skolan gick under namnet Akademin (av Akademos, en hjälte i den grekiska mytologin) och kom att bli förebilden för dagens universitet och högskolor. Här bedrevs undervisning och forskning, och i lokalerna fanns både föreläsningssalar, bibliotek och bostäder. Skolan kom att leva kvar som en viktig institution för utbildning i över 900 år innan den stängdes av den bysantinske kejsaren Justinianus I som ansåg att filosofin var ett hot mot den kristna tron.
Platon började också skriva böcker om ämnet filosofi. Dessa texter kretsade alla kring Sokrates som diskuterade moraliska och politiska begrepp, och presenterades som dialoger mellan Sokrates och olika samtalspartners. Det är tack vare dessa böcker som vi känner till Sokrates – men här uppstår också ett problem. De tidiga böckerna ger sannolikt ett korrekt porträtt av den historiska Sokrates, men med tiden kom Platon att utveckla filosofin. Han valde dock att fortsätta ha Sokrates som huvudperson men lade nu sina egna tankar i dennes mun. Det är därför svårt att avgöra var den verkliga Sokrates slutar och var Platon börjar.
Platon var den förste västerländske filosof vars skrifter finns bevarade, och vi har skäl att tro de 27 böcker som man känner till utgör hela hans produktion.
Idéläran
I centrum av Platons filosofi finns idéläran – en teori tydligt influerad av Pythagoras tanke att talen existerar i en abstrakt värld bortom vår egen. Men vad som börjar som tal hos Pythagoras kommer att utvecklas till idéer eller former hos Platon.
Enligt Platon är det som vi med våra sinnen uppfattar som verklighet inte den äkta verkligheten utan endast en skuggbild av den – eftersom vår själ är fastlåst i en kropp med ofullkomliga kunskapsorgan. Idéläran kan förklaras genom att tänka på en cirkel. En ritad cirkel – alltså något som existerar i vår upplevda verklighet – kan aldrig bli perfekt. Tittar du tillräckligt noga kommer du alltid att hitta någon liten defekt. Vad alla ritade cirklar som någonsin har existerat har gemensamt är att de refererar till den perfekta cirkeln. Men den perfekta cirkeln existerar inte i vår värld, den är en abstraktion. Den perfekta cirkeln – cirkelns idé – finns utanför tid och rum. Den är icke-materiell och evig, och är till sin definition perfekt. Därtill finns det bara en cirkeln idé. Och trots att den perfekta cirkeln inte existerar i vår värld är den tillgänglig för oss genom medvetande och intellekt.
Enligt Platon finns det alltså två nivåer av verklighet. I den verklighet vi upplever med våra sinnen – sinnevärlden – är allting icke-perfekt och temporärt. Sedan finns det en annan verklighet som har sin existens bortom tid och rum och som inte är tillgänglig för våra sinnen – idévärlden. Här är allting perfekt, evigt och oföränderligt, och här finns alltings form, mall eller ursprung.
Platon frågar sig nu vad alla människor har gemensamt, vad det är som gör oss till just människor. Individer förändras – växer upp, åldras och dör, men begreppet människa förblir detsamma. Enligt Platon är vi människor därför att vi har del i människans idé på samma sätt som den ritade cirkel har del i cirkelns idé.
Allt som existerar i vår värld är enbart sämre kopior av en perfekt abstraktion. Det är tack vare att vi människor har förmågan att genom förnuft och tänkande skåda tingens idé som vi också kan förstå och identifiera dem.
Grottliknelsen
Detta resonemang gör Platon till idealist. Idealism är en filosofisk åskådning där man anser att verkligheten i grunden utgörs av något icke-materiellt – en idé eller ett medvetande. Denna uppfattning skiljer sig från realismen eller materialismen som menar att verkligheten är huvudsakligen materiel.
För att förklara idéläran skapade Platon grottliknelsen – en berömd allegori där han målar upp en bild av ett par fångar som tolkar skuggor på väggen som verkligheten. Vi är alla dessa fångar, menade Platon, fångade i vår sinnevärld. Det vi tror är verkligheten är i själva verket bara skuggor av den.
Platons idélära har också influerat kristendomen (som vid denna tidpunkt ännu inte existerade). Framför allt har hans beskrivning av idévärlden – en perfekt och icke-materiel värld där våra själar lever vidare efter döden – fungerar som inspiration för kristendomens syn på himmelriket.
Förklaring av grottliknelsen (engelska)
Den som vill försöka bli lycklig ska inte lägga an på att öka sina tillgångar utan på att begränsa sina krav.
Platon
Staten
Utöver sin idélära intresserade sig Platon för politik och hur man kunde skapa det perfekta samhället. Atens nyinrättade demokrati gav han dock inte mycket för. Det var ett statsskick som, enligt Platon, skapade dåliga människor där ingen ville underordna sig någon annan och alla ville bestämma allt. Ingen var heller villig att offra något, utan alla ville ha så mycket som möjligt. Men det grundläggande felet med demokratin var att den bortsåg från människors olikheter. Vissa människor var helt enkelt bättre lämpade än andra att styra, menade Platon.
Vi ska i det här sammanhanget vara medvetna om att Platon, som hade aristokratisk börd, sett sin familjs politiska inflytande försvagas i och med demokratins intåg. Därtill var ett av stadens första demokratiskt fattade beslut att avrätta Sokrates, så man kan förstå Platons frustration.
I dialogen Staten föreslår Platon därför ett nytt samhällssystem där människor, utifrån förmågor, delas in i tre samhällsklasser. Först en klass bestående av bönder, hantverkare och köpmän som kan producera sådant som behövs i ett samhälle. Därefter en klass med krigare som blir statens skydd. Dessa individer hade viktiga funktioner i samhället men de var inte lämpade att styra det, menade Platon.
Staten skulle istället styras av de visa, av filosoferna – ty endast dessa äger sann kunskap till skillnad från vardagsmänniskorna som bara har föreställningar.
Endast de intelligentaste skulle skolas till filosofer, en utbildning som pågick till 35 års ålder. Därpå följde 15 år av praktik innan man vid 50 var mogen att börja styra. Han argumenterade här för såväl klassresor som fullständig jämställdhet mellan könen – två oerhört radikala tankar för sin tid.
Filosoferna fick inte tillåtas ha privat ägande för att inte lockas att missbruka sin makt till personlig vinning. Allt skulle ägas gemensamt och man skulle leva i kollektiv under enkla förhållanden. Filosofen fick inte ha någon familj men staten skulle ordna stora fester där filosofer av båda könen skulle träffas så att barn kunde avlas. Dessa barn skulle sedan tas från föräldrarna direkt efter födseln och uppfostras av staten. Ingen fick veta vilka ens barn var, för att inte kunna gynna dessa. Barnen skulle därmed betrakta alla i sin egen ålder som sina syskon och alla i vuxen ålder som sina föräldrar – och därmed vilja allas väl.
Hans syfte med detta var att övervinna den mänskliga själviskheten genom ett system baserad på social jämställdhet. Målet var att få fram ett folk som skulle klara sig bra i krig, tydligt inspirerat av den närbelägna krigarstaten Sparta. Platons politiska idéer har influerat många av de totalitära vänster- och högerideologier som kännetecknat 1900-talet. Han ska vid flera tillfällen ha försökt att förverkliga sin politiska utopi, dock utan större framgång.
Avslutningsvis är det också genom Platons texter som vi känner till det mytomspunna ön Atlantis som ska ha sjunkit i havet. Även om de flesta idag anser att detta är en myt hävdade Platon själv att det hade hänt.
Bildgalleri: 1.4 Platon
Fundera vidare…
- Kan vi nå sann kunskap genom våra sinnen, eller enbart tolkningar?
- Vad är det som gör oss till människor? Är det något fysisk attribut? Något mentalt? Något själsligt?
- Tal, siffror och nummer är inte samma sak. Siffran/numret (dvs symbolen) ”3”, beteckningen ”III” och orden ”tre”, ”three” och ”tres” har alla de gemensamt att de hänvisar till det abstrakta talet ”tre” – vad Platon skulle kallat trehetens idé. Var finns talet tre någonstans? Hur många talet tre finns det? Hur kommer det sig att vi kan använda och förstå detta om det inte existerar i vår sinnevärld?
- Ge argument för och emot Platons elitistiska tanke att enbart ”de intelligentaste” ska styra samhället.
- Vilken samhällsklass tror du att du hade tillhört i Platons idealsamhälle?
- Om du fick bestämma, hur skulle en utbildning för de som styrde samhället se ut? Vad skulle studeras, varför, hur länge?
- Hur kommer det sig att makthavare ofta blir korrumperade? Finns det någon lösning på detta?
- Är män och kvinnor lika bra vad gäller att leda ett samhälle? Hur kommer det sig att fler män än kvinnor har maktpositioner i samhället?